Som du kanske märkt var det länge sen jag skrev ett inlägg på den här bloggen. Men var inte ledsen – jag har en ny och bättre och roligare blogg!

Den heter DelaWebben och handlar om det jag tycker är kul på webben, och vill dela det med dig. Där kan du läsa om roliga bilder, konstiga djur, nyttig fakta och mycket mycket mer.

Ses där!

PS.

www.delawebben.wordpress.com

Tur att jag hittade den här bilden för den är en av mina favoriter. Speciellt:

Nära på punktering på framhjulet.

Är det inte ett väldigt högt krav att ställa på läsaren? Jag minns knappt vad jag åt till lunch igår – minns du?

Är det någon något misstänkt vid den tiden

Det är säkert någon något, jag menar något någon misstänkt vid den tiden. Folk misstänkte ju saker hela tiden. Inte minst under hela den där debatten om FRA-lagen. Usch. Jävla quislingar…

Eller cykel slängd någonstans?

Jadu Bo, återigen dessa krav…du kan väl i all ärlighet inte förvänta dig att folk ska veta om just din cykel med halvpunka blivit slängd någonstans. Någonstans…

Och jag vill allra helst avsluta med inledningen, som får mig att tänka tillbaka till skolbänkens glassiga dagar då vi i timmar kunde diskutera meningskonstruktioner. Jag tror att Bo allra helst ville börja texten med: ”Stöld av cykel skedde”. Synd att han inte vågade gå hela vägen…fegis…

Självklart undrade jag hur de som skapade annonsen tänkte. Och hur skulle det ”enkla testet” gå till? (Nu ångrar jag mig lite att jag inte klickade vidare på annonsen. Men å andra sidan vill jag inte bli en del av statistiken, och ännu mindre vill jag att Facebook ska registrera att jag klickade och följaktligen börja sätta upp mer sådan reklam.) Vilka frågor ställs? Typ: ”När du pratar med henne, tittar du på hennes A) Ögon eller B) Bröst?”

Och hur ska man reagera på svaret?

Rent instintktivt fick jag tanken att jag och hon aldrig skulle kunna ha ett givande samtal.

För att?

För att hon 1) putade med läpparna så mycket att personen framför henne fick hålla tidningen lite närmare sin kropp, och 2) för att hon inte vågade gäspa ordentligt (trots att det var tidigt, så tidigt att de flesta gäspar lejon-style och inte skäms för det). Istället körde hon den fega varianten av gäspningen, du vet den där när man – såklart meningslöst – formar munnen till ett O och hela huvudet skakar. Och alla ser att hon gäspar. Och jag tycker att hela scenen egentligen är djup. Så djup att jag vill skriva ner alla dessa tankar som utspelar sig  under en hel sekund.

*Dörrarna stängs*

PS. Här kan du läsa mer om gäspningar.

Hej kära läsare! Visst, det var länge sen jag skrev nåt, men jag hoppas att du inte tar illa upp. Det har hänt mycket de senaste månaderna – bara bra saker som tur är :)

Igår kände jag sånt sug att skriva skriva skriva att jag nu skrev ett inlägg. Vissa kanske argumenterar – med all rätt – att det inte har så mycket med korrekturhumor att göra, MEN: det bryr jag mig inte om. Det här är min blogg och den är sååå subjektiv.

Min enda förhoppning är att våra subjektiviteter överlappas, att vi såattsäga har gemensamma nämnare och beröringspunkter – helt enkelt att du gillar det jag gillar slash skriver.

Sammanfattningsvis: det är dags!

Kramar

/ Z

Idag åker jag på semester till Indien och kommer tillbaka i början på januari nästa år = JIPPI!

Tyvärr innebär detta att jag inte kommer att uppdatera bloggen. Sorry. Men du klarar väl dig ändå? Jag lovar att sätta igång så fort jag kommer hem.

Vi ses snart!

Jag har tittat på den här annonsen ganska länge nu, och jag kan inte bestämma mig för vad jag ska skriva om den. För jag vet inte om den är bra eller dålig. Jag vet inte om jag vill fnissa eller fnysa (hehe). Den är ju lite rolig, men jag vet inte exakt hur rolig den är. Eller, när jag ser den tänker jag på den här personen.

Hur som helst är det kul att någon passade på att göra en sådan annons. Guldstjärna för det!